Det finns en hel del människor runt om i världen som är sjuka, på olika sätt och olika allvarligt. Många får massa mediciner, som i vårt land betalas av skatten. Det är inte i alla länder man är så lyckligt lottad, den svenska vården ska väl stå sig ganska bra internationellt.
I mitt jobb ser jag givetvis bara en massa sjukdom och elände. I mitt nya jobb får jag för första gången stiftat bekantskap med cancerpatienterna. Igår var första gången jag gjorde det på riktigt. Det gick helt okej. Men under dagen så fick jag ge två av mina patienter blod, eftersom deras blodvärden var alldeles för låga. Tjejen som jobbade på blodbanken där vi hämtar blod började känna igen mig... Och jag började fundera över blodgivingen.
Blod är en sak som läkemedelsindustrin, hittills, inte kan tillverka utan för att få blod måste sjukvården förlita sig på alla friska människor. I Sverige får blodbankerna in cirka 500 000 blodpåsar per år (enligt wikipedia), men det behövs fler. Förra veckan i Norge fick dom väldigt brist efter terrordåden och om jag förstod nyheterna rätt så hämtade sjukhuset blodgivare med helikopter för att flyga dem till sjukhuset så att de kunde ge blod.
Jag började ge blod när jag hade två terminer kvar på sjuksköterskeutbildningen för att känna hur det kändes att ge blodprover. Nålen är ganska stor men det sticker till och sedan ligger man där en stund och sen är det klart.
Så ni som inte ger blod, om ni inte har någon anledning att inte ge blod, tycker jag ska ta er till sjukhuset och börja lämna blod. Den dagen ni själva eller någon anhörig råkar ut för något och behöver blod lovar jag att ni är tacksamma för att ni bor i Sverige där vi har ett bra system för blodgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar