Hade detta utspelat sig i USA hade man tyckte det var hemskt men kanske inte särskilt överraskande. Men i Norge?
Tornet som syns i bakgrunden ligger 150m från denna förödelsen. Det är Svenska Margaretakyrkan, Annas arbetsplats fram till för 1,5 månad sedan och min bostad fram tills för 2.5 månad sedan. Runt dessa kvarter rörde vi oss dagligen. Även om det är Norge som är drabbat kände vi att vi nu kände mycket starkt för alla Oslobor och norrmän än vad vi t.ex gjorde vid bombdådet i Stockholm. Givetvis undrade man om någon vi känner hade råkat vara i närheten. Var några av Annas kollegor i huset?
Området runt Regeringskvartalet började tidigt i våras att säkras mot terrorangrepp. Vägen som man ser på bilden stängdes av under våren och man har satt ner 1m höga pelare i marken för att bilar inte ska kunna köra framför Regeringskvartalets ingång. Uppfällbara hinder har byggts ner runt hela området. Vi har under våren undrat varför man väljer att lägga en massa pengar på detta. Nu vet vi varför...
Jag känner lite som en kille jag hörde på radio i dag, när jag lyssnade på P3s bevakning av läget under dagen, som undrade vad man kunde göra från Sverige för att hjälpa till. Oslo, och Norge för den delen, kommer alltid ha en speciell plats i hjärtat så man önskar väldigt mycket att man kunde göra något. Men mer än att skänka alla tankar och försöka teleportera extra energi till man kollegor i Oslo tror jag inte jag kan göra.
Alla som hjälpt till på katastrofplatserna och alla som överlevde massakern på Utöya får en massa extra kärlek! Hoppas/ och tror att AFU och det norska folket kommer igen efter denna tragedin!
Har under eftermiddagen tittat på skånederbyt HIF-MFF. Såg nu i efterhand att matchen hade inletts med en tystminut för offren i Norge, gillar det initiativet! HIFs norrman Ardian Gashi spelade med svart tejp på vänster armen.
Det är många tankar som kretsar efter en sådan här grej, framför allt när det nästan sker i ens hem, detta var några...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar